Att veta exakt vilka växter som olika fjärilslarver använder som värdväxter är nödvändigt för effektiva naturskyddsåtgärder. Nu har uppgifterna om värdväxterna för alla europeiska fjärilsarter fått en genomgång och uppdatering, för att identifiera korrekta, nutida växtnamn, och att man verkligen funnit larver som äter dem i naturen.

Förutom problemet att förstå vilka växter som avsetts måste man också ta hänsyn till ny kunskap om sk. kryptiska fjärilsarter, alltså snarlika arter, som man tidigare trott varit en och samma art. Ängsvitvinge, skogsvitvinge och Reals vitvinge, Leptidea juvernica, L. sinapis, L. reali, ansågs ju till nyligen för en enda art, men de har inte samma preferenser när det gäller värdväxter. För varje fjärilsart varierar också valet av värdväxt mellan olika regioner, beroende växternas utbredningsområde, blomningstid mm.

Det finns uppgifter om värdväxter för 471 europeiska fjärilar, och totalt 1506 växtarter kunde identifieras. De flesta växter används bara av en eller ett fåtal fjärilsarter, men det lilla gräset fårsvingel, Festuca ovina, används som larvfoder av hela 68 fjärilsarter.

Fårsvingel, Festuca ovina, ett litet oansenligt gräs, men uppskattat av många

Sett från andra hållet är mer än hälften av alla fjärilar beroende av mellan en och fem växtarter, men ett fåtal fjärilar är förvånande mångsidiga. Rovfjäril, Pieris rapae, har listats för hela 82 möjliga värdväxter inom sitt europeiska utbredningsområde, men av dem är 73 olika korsblommiga växter, alltså ganska nära släkt. Tosteblåvingen, Celastrina argiolus, äter ännu mer varierad kost. I Sverige är den mest förknippad med brakved, Frangula alnus, men använder även odon, blåbär, Vaccinium ulivonosum, V. myrtillus, m.fl. arter, och på kontinenten oftast järnek, Ilex aquifolium, och murgröna, Hedera helix. Man har sett larver mumsa på 60 olika växtarter från hela 19 olika växtfamiljer.

Foto: Tosteblåvinge och fårsvingel av  CKG